Hagelskytte mot markmål – ett roligt och varierande skytte

Den här artikeln finns även som film!

I detta avsnitt börjar vi på Haninge skjutbana för att sedan ta oss vidare till Börstil skjutbana och Östhammars jaktskytteklubb. Vi kommer att träna på så kallade ”rabbitar”, lerduvor som studsar efter marken, dessutom kommer vi att skjuta på den klassiska harfiguren, som om man tagit jägarexamen känner igen. Det och mycket mer bjuder detta avsnitt på, så häng med.

Återigen har vi till vår hjälp Emil Håkansson, en ambitiös och talangfull kille som i tidig ålder bestämde sig för att satsa på skyttet. Emil har krönt stora framgångar både nationellt och internationellt. Jag och Emil, som är min träningspartner, har delat detta intresse i nästan ett decennium. Vårt samarbete har stärkt oss båda, och vi har utvecklat en starkt sammansvetsad duo.

Den så viktiga inpassningen

Att ha ett hagelvapen som är perfekt anpassad efter dina egna mått är av yttersta vikt. Du brottas ytterst sällan med att kolvkammen på en fast kolv är för hög. Om kolven inte passar dig beror det allt som oftast på att den är för låg. Det enklaste sättet är att tillfälligt fästa något på kolvkammen för att justera höjden. En mer permanent lösning är att låta en skicklig vapensmed eller kolvmakare anpassa kolvkammen efter dina behov. Att ignorera problemet med en för låg kolvkam kommer med största sannolikhet leda till ett dåligt skytte. Vill du få ut så mycket som möjligt i ditt hagelskytte så måste vapnets olika mått anpassas efter dig, så enkelt är det bara. På skjutbanan går det väl an att träffa något enstaka hagel i en lerduva, men att med vetskapen skjuta mot levande varelser med ett vapen som inte passar är oetiskt.

Kolvlängden har också en stor betydelse för att uppnå bästa möjliga skytte. För vissa kan en standardkolvlängd kännas lite för lång. En minskning på bara fem millimeter kan göra en betydande skillnad i skyttet. En generell tumregel är att när bakkappan ligger mot armvecket bör fingerblomman nå fram till avtryckaren för att kolvlängden ska vara rätt.

Valet av choker beror dels på vilken typ av jakt du ska utföra, dels på laddvikten hos den hagelammunition du använder. Det som oftast glöms bort är att testskjuta de olika chokerna. Det bör göras för att utvärdera om det blir luckor i hagelsvärmen.

I det här avsnittet behandlar vi som sagt skytte mot markmål och valet av choke och ammunition måste väljas utifrån de vilt du ska jaga, dessutom ska årstiden tas med i beräkningen. Det är en viss skillnad på en tjock vinterpäls på ett rådjur i jämförsel med den samma under hösten. Tänk även på att avståndet måste anpassas utefter rådande förutsättningar.

Idag har vi, tyvärr måste jag säga, hårda restriktioner när det kommer till användning av blyhagel. Ska du skjuta med stålhagel krävs en mer öppen choke. Att använda för trånga choker med stålhagel är inte säkert och kan orsaka skador på vapnet. Tänk även på att skjutavståndet måste kortas ner då stålhagel inte har samma anslagsenergi som blyhagel.

Kontrollskjutning är nödvändigt i allra högsta grad, men tyvärr något som jag vet det slarvas med. Det är direkt felaktigt att anta att en hagelsvärm är tillräckligt stor för att inte behöva kontrolleras och eventuellt justeras. På skjutbanan finns ofta stora plåtar med en central punkt för kontrollskjutning. Genom att använda vit kalkfärg synliggörs var hagelsvärmen träffar i förhållande till hur du riktar.

Snabbt markmål

Vi har tagit oss till Haninge skjutbana för att öva markmål och i det här fallet ”rabbit”, som vi kallar det. En snabb hare driven av en ivrigt skällande stövare eller snabba ”rabbisar” på Gotland kan liknas vid den skjutövningen vi ska ägnas oss åt nu.

Lerduvekastaren kommer att skicka i väg en lerduva cirka 15–20 meter från oss. Ett sidoskott på ett markmål som rör sig relativt fort efter marken. Har du läst de tidigare avsnitten i den här serien så har du nog anammat den ack så viktiga benställningen. Det kanske verkar tjatigt, men det är noggrannheten i de små detaljerna som i slutändan kommer att göra skillnad i ditt skytte.

Du har en bra benställning när din bakre fots häl och din främre fots tå bildar en linje mot området du tänkt skjuta mot.

En lerduva som kommer efter marken har en tendens att lura ögat, den ser ut att gå snabbare än vad den egentligen gör.

På skjutbanan är det enklare att bedöma avståndet till målet och i det här fallet vet vi att när lerduvan är precis framför oss är avståndet cirka 15 meter. Släpper vi ut den en bit ökar avståndet någon meter. Lerduvan upplevs som sagt röra sig snabbare när den har marken som bakgrund, vilket kan göra att man håller lite för långt fram.

I det här skyttet är det bra om du bildar dig en uppfattning vart du tror att lerduvan är lättast att skjuta. I vårt fall under den här skytteövningen är ett bra tillfälle att trycka av när duvan har hunnit landat och rullat i väg någon meter. Då har den tappat något i fart plus att den är nästan precis framför oss.

Emil ställer sig vid skjutstationen för att förklara hur han tänker vid den här typen av skytte. Förutom att vapnet är anpassat efter dina kroppsmått så poängterar han, föga förvånande att benställningen är av stor vikt.

– För mig som högerskytt så ska höger häl och vänster tå bilda en linje rakt ut. Där är jag som mest neutral med kroppen så där är det lättast för mig att skjuta.

I en jaktlig situation måste detta såklart korrigeras utifrån rådande omständigheter.

När du har hittat en bra benställning och allt känns bra då är det dags att kasta ut en duva. Innan duvan ropas fram kan du med fördel vrida överkroppen och pipmynningen mot kastaren. Detta för att kunna följa med lerduvans bana. Kolla ganska brett med blicken över piporna.

– Någonting som jag tycker är viktigt när man träffar är att man ska försöka komma ihåg hur det såg ut, pipa, korn, lerduva och hur långt framför var jag.

Då var det dags för Tony att göra sig redo för att skjuta på detta markmål. Det började bra. Benställningen såg bra ut och han kändes harmonisk i både anlägg och sving. De bommar som blev på den här duvan var oftast framför och det är ganska lätt att det blir så med tanke på vad jag nämnt här ovan, en lerduva som studsar på marken upplevs snabbare än en lerduva som har himmel som bakgrund. Efter att Tony korrigerat framförhållningen lite närmare duvan så blev resultatet mycket bättre.

Börstil skjutbana

Vi har nu tagit oss till Börstil skjutbana och närmare bestämt på ”harbanan”. Ni vet den här tvåhövdade harfiguren som säkert många har skjutit mot, framför allt vid uppskjutningen till jägarexamen. Vid uppskjutning mot markmål krävs att skytten avfyrar två skott mot målet som rör sig först från höger till vänster för att sedan gå från vänster till höger. Detta görs på 20 meters avstånd där skytten tillåts att skjuta två skott per löp. För att provet ska anses godkänt måste båda målen träffas. För att betraktas som träff och därmed godkänt krävs att minst åtta hagel ska sitta i vartdera träffområdet. Träffområdet på nämnda hare är 9 centimeter i diameter, samma sak beträffande om figuren avbildar en räv. För skytte mot mål som avbildar rådjur, med en diameter på 18 centimeter, krävs att 28 hagel sitter i de vartdera träffområde.

Den här skjutövningen kräver även den att vara noggrann med anlägg och benställning. Du måste också tänka på att inte stanna upp i svingen och att inte lyfta kinden från kolvkammen.

Vi vet avståndet till haren i detta fall, vi vet också vilken hastighet den har så jag vet att framförhållning är cirka 25 centimeter. Tränar du ditt hagelskytte på denna typ av mål så tycker jag att du, om möjlighet finns, ska variera avståndet och även vinkeln till målet. Framförhållningen blir kortare om ett djur kommer i vinkel mot dig eller från dig.

Under jakt är den ena skottsituationen inte den andra lik, därav vikten av ovan nämnda variation.

Att variera sitt skytte är bara av godo, vare sig det gäller lerduveskytte, skytte på älgbanan eller om du bara ”plinkar” med 22:an.

En sak till jag skulle vilja trycka på är att förbereda sig som skytt för olika scenarier. Står du på pass så kolla ut vart du har skjutgator och varifrån ett förmodat vilt kan tänkas komma. Skulle ett vilt komma men inte där du tänkt dig så måste du se till att din benställning är bra innan du skjuter. En annan sak att tänka på är hur du håller ditt vapen. Det här är något jag använder mig mycket av vid hagelskytte beroende på vad jag skjuter. Står jag på trapbanan håller jag långt fram på förstocken. Det är ett ganska ”lugnt” skytte där du inte behöver ha någon direkt snabb sving, du får en lugn piprörelse. Skjuter jag däremot snabba skeetduvor på lite närmare avstånd väljer jag att hålla lite mer mitt på förstocken för att jag ska kunna röra pipan snabbt. Det här är något jag rekommenderar dig att testa nästa gång du är på skjutbanan. Det är även en skillnad i förberedelser inför skott om vi jämför exempelvis skeetskytte eller skott mot markmål. Ska du skjuta duvor i luften så ska piporna ha en hög utgångsposition och skytte mot markmål ska piporna vara lägre. Om pipmynningen har en hög utgångsposition och du ska skjuta på ett markmål kommer början av piprörelsen bli som en metkrok vilket leder till att du får en ”vispig” sving. Detta i sin tur gör att du tappar viktig tid.

Jag går allt som oftast med hund när jag jagar och när jag stannar och väntar på hunden så tar jag alltid ett bra pass för att skaffa mig bra förutsättningar om det kommer ett lovligt vilt.

Problemåtgärder vid hagelskytte

När ditt hagelskytte inte presterar som förväntat brukar det allt som oftast vara den mänskliga faktorn som spelar in. Men det är viktigt att först undersöka vapnet för att se om problemen kan härledas dit. Verifiera mot en plåttavla, ett stort pappersark eller liknande för att se om hagelsvärmen tar där den ska. Det kan faktiskt vara så att ditt hagelvapens kolv eller pipor har någon form av skada. Verifiera även dina choker för att se om de ger luckor i hagelsvärmen.

Det kan även vara till hjälp att ha med en erfaren vän, särskilt någon som är van vid hagelskytte, för att ge feedback och eventuellt filma din skjutning för ytterligare analys.

Säkerhet

Säkerhet är av yttersta vikt vid hantering av vapen, oavsett om det sker på skjutbanan eller under jakt. När hagelgeväret tas ur bilen bör det omedelbart brytas för att visa att det är ofarligt. För hagelautomater är det svårare att se om de är ofarliga, men här kan en säkerhetsflagga som sätts in i patronläget vara till stor hjälp. Skydd av hörseln är viktigt på skjutbanan, men skyddsglasögon är lika viktiga för att skydda ögonen från skador från lerduvefragment eller i fall av vapenexplosioner. Tack och lov händer det sistnämnda väldigt sällan. Det är i alla fall en billig försäkring för dina ögon som inte bör förbises.

Tips

• Se till att din benställning är korrekt genom att fokusera på att placera dig rätt i förhållande till målet.
• Försök att integrera anlägg och sving i en flytande rörelse för att undvika stress och stelhet i ditt skytte. Rörelsen ska komma från höften, inte från din främre arm.
• Undvik att ”tjuvstarta”. Det är frestande att påbörja svingen när du hör ljudet från kastaren. Det kan resultera i att du täcker lerduvan med piporna i början av flykten, något som kommer påverka din sving negativt. Fokusera i stället på att rikta pipmynningen så att du har en klar syn på lerduvan när den lämnar kastaren.
• Övning ger färdighet. Ju mer du skjuter, desto bättre blir du på att bedöma framförhållning beroende på avstånd och hastighet på lerduvan. Även om du kanske har en känsla för när du bommar kan det vara till stor hjälp att ha en erfaren skytt vid din sida för att ge dig vägledning.
• Det finns smidiga rödpunktsikten att montera på spången. Jag vet många som använder det med ett gott resultat.

Text: Ulf Edén Kravik
Foto: Johan Olsson

Allt om Jakt & Vapen.