Beröm & korrigering – två centrala element

Den här artikeln finns även som film!

Att träna en hund är mer än bara att lära den att sitta, ligga eller stanna. Det handlar om att skapa en harmonisk relation baserad på förståelse, respekt och kommunikation. Två centrala element i denna process är beröm och korrigering – båda nödvändiga, men ofta missförstådda. Hur balanserar man dessa två för att uppnå bästa möjliga resultat? Det ska jag förklara i det här avsnittet. Häng med!

Det spelar egentligen ingen roll vilka typer av övningar du använder i din träning eller hur du vill att din hund ska utföra sina uppgifter. Det finns en gemensam nämnare i allt du gör och det är att du måste individanpassa din träning utifrån vilken typ av hund du har. Jakthundar har som uppgift att utföra ett arbete, detta med en stark vilja som grundar sig i den medfödda lusten att söka, skälla, hämta eller på annat sätt utföra och klara vissa uppgifter. Med dessa hundar jobbar jag med något som kallas för positiv korrigering, det börjar jag med under hundens uppväxt.

Om man vill skapa ett inflytande i hunden så anser jag att taktiken bör läggas på att få hunden att känna en negativ känsla för saker den inte får göra, på ett smart och taktiskt sätt. Detta ska inte åstadkommas med metoder som slutar i konflikt eller rädsla, utan känslorna vi ”planterar” ska leda den till att få hunden att göra det som i stället ger en positiv känsla. Hundar vill alltid vara till lags och oftast när något fallerar mellan människa och hund är det den förstnämnda som varit otydlig eller helt enkelt saknar verktygen för att klara uppgiften. Hundar och människor har en sak gemensamt – vi vill gärna göra sånt vi tycker känns roligt och stimulerande.

Allt handlar om teknik, timing och hundkunskap.

Taxen Gunnar

Följer du Hundskolan så är den åtta månader gamla taxen Gunnar bekant. Det är med honom jag kommer att beskriva hur jag tänker kring beröm och korrigering. Det första jag brukar tänka på när jag jobbar med en hund som jag inte riktigt känner är om hunden faktiskt har förmågan att ta emot berömmet och i vilken grad hunden har lust att vara till lags. Det handlar om en slags bedömning av den enskilda hundens mentala egenskaper och personlighet. Min taktik bygger oftast på att jag inte ber hunden om någonting.

När jag sätter mig på knä kommer Gunnar direkt till mig, något jag tycker är bra. Att han hoppar och blir lite ivrig bryr jag mig inte om. Förutom att han är glad i mig har jag ju även en skinnbit i min jackficka som såklart luktar gott i hans nos. Jag visar med hela mitt kroppsspråk att jag är snäll och lugn och en rolig prick att vara tillsammans med.

Jag ska försöka få Gunnar att göra något för mig och det kan vara så enkelt som att han ska följa efter mig. I den här övningen när han följer mig vid min sida får han positiv förstärkning i form av beröm och bekräftelse. När han av någon anledning väljer att fokusera på något annat duttar jag till lite i kopplet, något jag kallar för positiv korrigering. Kopplet i denna övning är till mycket stor hjälp. Jag planterar en känsla hos hunden att ”det där var inte så kul”. Den känslan får oftast hunden att återigen göra det jag vill att den ska göra och då kommer berömmet, vilket ger hunden en helt annan sinnesstämning. När jag duttar till i kopplet så gör jag det utan förvarning och utan att säga något. Jag försöker även ha en kroppsställning där jag ser ut att vara på väg i den riktning hundens svans pekar. Alltså motsatt riktning mot dit hunden är på väg. Dutten anpassas så hunden vänder och så fort den vänt och tagit kontakt så berömmer jag verbalt samtidigt som hunden följer. När den släpper kontakten och tar ett eget initiativ igen åt något håll så är jag tyst och upprepar proceduren. Allt i ett lugnt tempo. Viktigt att berömma tydligt och samtidigt som hunden gör rätt.

Att byta riktning i denna övning och med hjälp av kopplet ”styra” hunden att följa dig fungerar mycket bra. Allt som oftast brukar det räcka med några duttar för att hunden ska följa dig i dina riktningsförändringar. Det är ju faktiskt roligare att följa den där människan som ger beröm och är glad än att känna en lite obehaglig dutt i kopplet. Man kan säga att jag lurar Gunnar i det här fallet att göra rätt. Jag tycker att ett 180 centimeter långt koppel är lagom och att man är noga med att den så kallade positiva korrigeringen kommer när kopplet är på väg att sträckas. Hunden lär sig då att när kopplet är på så kommer den att lära sig att hålla sig i området runt mig och den blir trygg, lugn och nöjd. Detta skall inte förväxlas med så kallat fotgående, där hunden går på ett kommando vid förarens vänstra sida. Det är ett dressyrkommando som vi kommer att prata mer om längre fram.

Vi trappar upp svårighetsgraden

I den första övningen märkte jag ganska snabbt att Gunnar tog emot mitt beröm bra och han följde mig till slut ganska exemplariskt.

Jag fiskar fram skinnbiten ur min jackficka och Gunnars iver skvallrar om att det är något som han verkligen skulle vilja bita och slita i. Uppgiften här är att han inte ska göra det.

Jag slänger ut den väldoftande skinnbiten på marken och rör mig mot den. När Gunnar visar intresse för den så byter jag riktning och duttar försiktigt i kopplet. Vi gör om samma procedur flera gånger och till slut väljer han att följa mig och jag öser beröm över honom. Det är positiv korrigering.

Under dessa övningar är kopplet ett ­mycket bra hjälpmedel. Du kan låta hunden röra sig fritt inom koppellängden. Väljer hunden att röra sig för långt så är allt som behövs en dutt för att få den på andra tankar. Du kan även sätta dig ner för att bli lite mer intressant. Väljer då hunden dig i stället för den där skinnbiten, leksaken eller vad du väljer att träna med så ska du ösa beröm över din hund.

Plan A i min träning är att använda mitt kroppsspråk och min röst som en belönande faktor. Fungerar inte det helt tillfredställande går jag över till plan B och använder godis eller kanske kamp eller lek. Det här måste man prova sig fram med vad som fungerar bäst, för som bekant är det väldigt individanpassat. Jag personligen använder sällan eller aldrig godis i sådan här grundträning då jag tycker att hundarna oftast blir ”pockande”, uppvarvade och ofta stressade. Det absolut bästa godiset är kärlek och beröm. Det handlar om att få in hunden i en känsla att de är riktigt nöjda och glada när man har fått dem att göra det vi vill. Här får man vara lite taktisk och känna av hur pass mycket beröm man kan ge, för vissa hundar blir alldeles för uppspelta om berömmet är för intensivt. Det behövs både ”gas och broms” för att man skall få till en bra relation.

Påbörja aldrig några övningar om du inte har en plan för att lyckas. Lägg upp en taktik i din träning utifrån din hunds ålder och mognad och glöm aldrig bort att konflikt mellan dig och din fyrbente vän aldrig är av godo.

Sammanfattning

Att träna en hund handlar om att skapa en harmonisk relation baserad på förståelse, respekt och kommunikation. Balansen mellan beröm och korrigering är central. Träningen måste individanpassas beroende på hundens typ och temperament. Genom exempel med taxen Gunnar beskrivs hur man använder positiv korrigering och beröm för att få önskat beteende.

Viktiga råd

1. Individanpassa träningen:
• Anpassa träningsmetoder efter hundens ras, ålder och mognadsfas.
• Förstå hundens medfödda instinkter och jobba med dem.

2. Balans mellan beröm och korrigering:
• Använd beröm för att förstärka önskat beteende.
• Använd positiv korrigering (till exempel dutt i kopplet) för att avleda från oönskat beteende.

3. Teknik och timing:
• Var noga med tekniken och tajmingen i både beröm och korrigering.
• Planera övningarna noggrant baserat på hundens ålder och mognad.

4. Kroppsspråk och röst:
• Använd kroppsspråk och röst som primära belöningsverktyg.
• Anpassa intensiteten i berömmet beroende på hur hunden reagerar.
• Beröm stående och ibland gående när hunden tar ögonkontakt. När hunden behåller kontakten och/eller rör sig efter dig med viftande svans så är det lagom med beröm.

5. Positiv känsla och undvik konflikt:
• Skapa en positiv känsla hos hunden för att den ska vilja följa dina instruktioner.
• Undvik konflikt och försök alltid få hunden att känna sig trygg och glad.
• Bättre med en tillräcklig korrigering där hunden direkt avbryter och tar kontakt och får beröm, än att man hamnar i en massa ”småduttande” som bara leder till konflikt och irritation.

6. Taktik i träningen:
• Ha alltid en plan innan du påbörjar ­träningen.
• Använd belöningar som kärlek och beröm snarare än godis för att undvika att ­hunden blir ”pockande”.

Text: Text: Stefan Hellström
Foto: Johan Olsson

Allt om Jakt & Vapen.